Studiegrupp foten, Programmering (analog programmering)

NTF101 Grupp Foten. Lina Sundström, Jennie Dure, Nathalie Lemoutzoglou, Lovisa Karlsson

Analog Programmering 

Analog Programmering: Innebär att programmera utan digitala verktyg. 

Lärandeobjekt:  Kunna programmera utifrån pilar ritade på papper. Pilarna är sekvenser. Barnet ska lära sig följa pilar på golvet och förstå en serie muntliga instruktioner och kommandon. 

Aktuell målgrupp:  2 och 3 åringar 

Aktivitet: Barnen alternativt pedagogen får lägga ut en bana med pilar och pedagogen finns till för stöttning. För att väcka barnens intresse får dem i uppgift att hjälpa myran Kim tillbaka till sin myrstack genom pilarna som barnen lägger ut. Vi pratar om vikten av att lägga pilarna rätt och att lyssna på den muntliga instruktionen för att myran Kim ska hitta hem. Banans längd och svårighetsgrad anpassas. 

Anpassningar:  Förkunskaper som behövs är begreppsförståelse för exempelvis framåt, bakåt, vänster, höger, paus, hinder och så vidare. Bekanta sig med begreppen kommando, instruktioner och sekvens.  Till de äldsta barnen kan fler och svårare hinder finnas och/eller pärlor användas istället för pilar, att färgerna representerar pilarna på ett snöre. Till exempel blå pärla kan betyda framåt, röd pärla höger osv. Ett laminerat papper med pärlans färg och betydelse kan finnas till hands.  Ett annat alternativ är att barnet som går banan har en ögonbindel på sig medan en annan kamrat guidar en genom banan. 

Mål läroplan:  – förmåga att upptäcka och utforska teknik i vardagen, och – förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. 

Litteratur: 

Människan är byggd för rörelse och det är med hjälp av vår kropp och rörelse som vi utforskar vår omvärld (Helldén, Högström, Jonsson, Karlefors & Vikström, 2015). 

Betydelsefullt att upplevelserna av teknik i förskolan blir positiva, enligt Bjurulf (2015).  

I aktiviteter med de yngre barnen är det betydelsefullt att observera barnen i den planerade aktiviteten. Pedagogerna bör dokumentera och reflektera över vad barnen säger och vad de gör, samt vilka begrepp de använder sig utav. Ställer barnen frågor till varandra, eller vänder de sig till pedagogerna? Genom att observera och dokumentera kan pedagogerna få en inblick i barnens förkunskaper och därefter utveckla aktiviteten (Areskoug, Ekborg, Rosberg & Thulin, 2016). 

Genom att använda sig utan nya begrepp tillsammans med barnen ges dem möjlighet till att kunna kommunicera på ett nytt sätt. Och därmed möjlighet att kunna prata om upplevelser på ett nytt sätt, genom de nya begreppen. Det är därför av stor vikt att pedagoger använder sig utav de begrepp som hör till ämnet (Areskoug, Ekborg, Rosberg & Thulin, 2016).